Anna Laine

Anna Laines installation iscensätter temat Konsten att överleva på gränsen genom hennes farmors och farfars liv. Hon undersöker deras första tid i Sverige. Den som under deras levnad främst uttrycktes genom tystnad, en plötsligt spänd kropp, en viskning om en mardröm, och en undflyende saknad. Tiden från när de ankom i flyktingbåten från Finland 1944, vistades i karantänläger, flyttade mellan arbeten och bostäder, och sökte visum igen och igen. Trängde bort minnen av krig och rädslor där en egen tallrik vid fronten svetsades av vapenrester. Tills tio år senare när familjen fick svenskt medborgarskap och rasfrågan ansågs vara över.

Arkivdokument berättar om kraven på tillrättaläggande för att det nationella gränsöverskridandet ska erkännas av myndigheterna. Enligt bestämmelserna delas två stolar, ett bord och en mjölkkanna ut. Samtidigt, i den egna vardagen, uppstår möjligheten att skaffa en Rolleiflex som inbjuder till lekfullt experimenterande om vad en svensk familj bör vara.

Genom de nät av digital ansiktsigenkänning som Laine snittat över familjeporträtten riktar hon sig också mot den samtida upptrappningen av gränsövervakningar
i Europa och hoten mot överlevnad som detta exkluderande våld innebär.

Anna Laine är 55 år och bor i Skärholmen. Hon söker sina egna överlevnadsvägar på gränsen mellan konstnärliga och akademiska arbetssätt, där fotograferande och utställande är intimt sammanvävda med forskning och kritisk teori. Efter många års arbete med Tamiler i Indien och London är det här Laines första försök att delge fragment ur hennes pågående familjehistoriska undersökning.