Sökandet efter min plats 
I en virvelvind av tankar och känslor står jag ensam 
Dömd av andra för min ADHD 
Som en ständig kamp 
Att inte bli accepterad för den jag är 
Så svårt att förstå 
Jag söker efter min plats
Där jag kan vara mig själv på riktigt 
I varje ögonblick kämpar jag med mina egna demoner 
Som gnager och river  
Vill ta kontrollen över mig 
Men inom mig finns det en styrka
En glöd som aldrig slocknar 
En längtan
Ett hopp om att finna lugnet 
Där jag kan vara fri 
I en värld där normer och förväntningar styr
Står jag som en främling utanför 
Men jag bär på drömmar och hopp
som ingen kan ta ifrån mig 
En önskan om att bli sedd som den jag verkligen är 
I mitt sökande efter en plats att tillhöra 
Försöker jag hitta vägar 
Bygga broar över klyftor 
För mitt hjärta slår med en rytm 
som är min egen 
Och min själ letar efter en plats där den kan regna 
Så låt mig få vandra min egen väg, med min ADHD vid min sida 
Låt mig visa världen att jag har min egen styrka och glans 
Jag är mer än min diagnos 
mer än andras förväntningar 
Jag är jag med min kamp som formar mig till den jag är 
När jag hittar min plats 
I ljuset eller skuggans famn 
Ska jag stå starkt 
Som en krigare som har övervunnit
Mitt hjärta slår i sin egen takt 
Och min själ har funnit sin plats att växa och blomstra. 
Här tar dikten slut. 
I skolan känner jag mig ibland som en främling bland andra 
De ser min ADHD som något fel
Något som ska botas och döljas 
Jag jämförs med min syster som inte har samma strid 
Hon kallar mig ibland efterbliven och det gör ont som en knivstöt i bröstet 
Men min ADHD är inte en sjukdom som bara botas med piller 
Det är en del av mig 
En del av hur min hjärna fungerar och vem jag är
Jag kämpar varje dag för att hantera mina tankar och min energi 
För att hitta sätt att fokusera och lyckas i skolan och livet 
Jag önskar att andra kunde förstå att ADHD inte är en brist eller fel 
Det är bara ett annorlunda sätt att vara och se världen på
Fullt av kreativitet och snabbhet 
Jag vill att vi ska lära oss tillsammans istället för att döma och utesluta 
Skapa en miljö där vi alla kan växa och lära av varandra 
Min syster är omtyckt och enkel för andra att förstå 
Medan jag kämpar för att hitta en plats i en värld som inte passar mig 
Men jag har också stunder av styrka och mod 
När jag väljer att vara mig själv och vara stolt över mina framsteg 
Jag har lärt mig att min ADHD är en del av mig, inte allt jag är
Jag är mer än en diagnos 
Jag är en person med drömmar och potential 
Så låt mig vara den jag är 
Jag kämpar varje dag för att bli accepterad förstådd och respekterad 
Och när min syster kallar mig efterbliven gör det ont
Men jag vet att jag har styrkan att stå upp för mig själv, kämpa och växa
Genom att lära mig hantera min ADHD och få omgivningen att förstå 
Kan jag hitta min plats där jag kan bidra
En dag i klassrummet satt jag med blicken mot klockan 
Minutvisaren rörde sig så långsamt att det kändes som om tiden stod stilla
Läraren pratade om något viktigt 
Men mina tankar var överallt 
Jag hörde hur papper prasslade, pennor som skrevs med stolar som gnisslade
allt förutom lärarens röst 
Jag försökte koncentrera mig 
Men min hjärna vägrade samarbeta 
”Fokusera”
viskade jag till mig själv och greppa hårdare om pennan 
Men snart flög mina tankar iväg igen 
till ett äventyr jag nyligen läst om i en bok 
Plötsligt hörde jag lärarens röst höjas 
”Varför är du aldrig uppmärksam, varför lyssnar du inte” 
Och så vändes alla ögon mot mig 
Hjärtslagen ökade 
Jag kände hur rodnaden spred sig över mina kinder 
”Jag försöker” 
mumlade jag 
Men det var som om orden fastnade i halsen 
Min kompis som satt bredvid mig 
hade ett ansiktsutryck av frustation 
Hon vände sig mot mig och viskade 
”Du är så efterbliven, varför kan du inte bara lyssna som alla andra”
Tårarna trängdes bakom ögonlocken
men jag höll tillbaka dem
Jag vill inte ge dem nöjet av att se mig bryta ihop 
Varje dag som gick var en kamp mot min hjärna 
Att försöka passa in i en värld som inte var anpassad för mig 
Jag tog mina mediciner för att försöka fokusera 
men ibland känns det som om de bara gör saken värre 
Som om jag var en främling i min egen kropp 
Efter skoldagen gick jag hem och försökte göra mina läxor 
Jag satt där i timmar och stirrade på pappret 
Medan min syster gjorde sina läxor på en halvtimme 
”Varför är du så långsam” sade hon 
”Det är bara enkla uppgifter” 
Men för mig var inget enkelt 
Varje bokstav
Varje siffra
var som ett berg för mig att bestiga 
Jag kände mig dum som om något var fel på mig 
Och omgivningen bekräftade den känslan 
Gång på gång
Men trots allt detta visste jag att jag hade en styrka inom mig 
Varje dag jag kämpade och varje dag jag försökte igen var ett bevis på min uthållighet 
Jag var aldrig dum 
Jag var aldrig efterbliven 
Jag hade ADHD 
och det gjorde mitt liv annorlunda 
men inte mindre värdefullt 
Jag behövde bara att världen skulle se det också 
Att världen skulle ge mig chansen att visa vad jag kunde åstadkomma med rätt stöd och förståelse från mina nära