Sandra Al-Asadi – Sökandet efter min plats
Sökandet efter min plats
I en virvelvind av tankar och känslor står jag ensam
Dömd av andra för min ADHD
Som en ständig kamp
Att inte bli accepterad för den jag är
Så svårt att förstå
Jag söker efter min plats
Där jag kan vara mig själv på riktigt
I varje ögonblick kämpar jag med mina egna demoner
Som gnager och river
Vill ta kontrollen över mig
Men inom mig finns det en styrka
En glöd som aldrig slocknar
En längtan
Ett hopp om att finna lugnet
Där jag kan vara fri
I en värld där normer och förväntningar styr
Står jag som en främling utanför
Men jag bär på drömmar och hopp
som ingen kan ta ifrån mig
En önskan om att bli sedd som den jag verkligen är
I mitt sökande efter en plats att tillhöra
Försöker jag hitta vägar
Bygga broar över klyftor
För mitt hjärta slår med en rytm
som är min egen
Och min själ letar efter en plats där den kan regna
Så låt mig få vandra min egen väg, med min ADHD vid min sida
Låt mig visa världen att jag har min egen styrka och glans
Jag är mer än min diagnos
mer än andras förväntningar
Jag är jag med min kamp som formar mig till den jag är
När jag hittar min plats
I ljuset eller skuggans famn
Ska jag stå starkt
Som en krigare som har övervunnit
Mitt hjärta slår i sin egen takt
Och min själ har funnit sin plats att växa och blomstra.
Här tar dikten slut.
I skolan känner jag mig ibland som en främling bland andra
De ser min ADHD som något fel
Något som ska botas och döljas
Jag jämförs med min syster som inte har samma strid
Hon kallar mig ibland efterbliven och det gör ont som en knivstöt i bröstet
Men min ADHD är inte en sjukdom som bara botas med piller
Det är en del av mig
En del av hur min hjärna fungerar och vem jag är
Jag kämpar varje dag för att hantera mina tankar och min energi
För att hitta sätt att fokusera och lyckas i skolan och livet
Jag önskar att andra kunde förstå att ADHD inte är en brist eller fel
Det är bara ett annorlunda sätt att vara och se världen på
Fullt av kreativitet och snabbhet
Jag vill att vi ska lära oss tillsammans istället för att döma och utesluta
Skapa en miljö där vi alla kan växa och lära av varandra
Min syster är omtyckt och enkel för andra att förstå
Medan jag kämpar för att hitta en plats i en värld som inte passar mig
Men jag har också stunder av styrka och mod
När jag väljer att vara mig själv och vara stolt över mina framsteg
Jag har lärt mig att min ADHD är en del av mig, inte allt jag är
Jag är mer än en diagnos
Jag är en person med drömmar och potential
Så låt mig vara den jag är
Jag kämpar varje dag för att bli accepterad förstådd och respekterad
Och när min syster kallar mig efterbliven gör det ont
Men jag vet att jag har styrkan att stå upp för mig själv, kämpa och växa
Genom att lära mig hantera min ADHD och få omgivningen att förstå
Kan jag hitta min plats där jag kan bidra
En dag i klassrummet satt jag med blicken mot klockan
Minutvisaren rörde sig så långsamt att det kändes som om tiden stod stilla
Läraren pratade om något viktigt
Men mina tankar var överallt
Jag hörde hur papper prasslade, pennor som skrevs med stolar som gnisslade
allt förutom lärarens röst
Jag försökte koncentrera mig
Men min hjärna vägrade samarbeta
”Fokusera”
viskade jag till mig själv och greppa hårdare om pennan
Men snart flög mina tankar iväg igen
till ett äventyr jag nyligen läst om i en bok
Plötsligt hörde jag lärarens röst höjas
”Varför är du aldrig uppmärksam, varför lyssnar du inte”
Och så vändes alla ögon mot mig
Hjärtslagen ökade
Jag kände hur rodnaden spred sig över mina kinder
”Jag försöker”
mumlade jag
Men det var som om orden fastnade i halsen
Min kompis som satt bredvid mig
hade ett ansiktsutryck av frustation
Hon vände sig mot mig och viskade
”Du är så efterbliven, varför kan du inte bara lyssna som alla andra”
Tårarna trängdes bakom ögonlocken
men jag höll tillbaka dem
Jag vill inte ge dem nöjet av att se mig bryta ihop
Varje dag som gick var en kamp mot min hjärna
Att försöka passa in i en värld som inte var anpassad för mig
Jag tog mina mediciner för att försöka fokusera
men ibland känns det som om de bara gör saken värre
Som om jag var en främling i min egen kropp
Efter skoldagen gick jag hem och försökte göra mina läxor
Jag satt där i timmar och stirrade på pappret
Medan min syster gjorde sina läxor på en halvtimme
”Varför är du så långsam” sade hon
”Det är bara enkla uppgifter”
Men för mig var inget enkelt
Varje bokstav
Varje siffra
var som ett berg för mig att bestiga
Jag kände mig dum som om något var fel på mig
Och omgivningen bekräftade den känslan
Gång på gång
Men trots allt detta visste jag att jag hade en styrka inom mig
Varje dag jag kämpade och varje dag jag försökte igen var ett bevis på min uthållighet
Jag var aldrig dum
Jag var aldrig efterbliven
Jag hade ADHD
och det gjorde mitt liv annorlunda
men inte mindre värdefullt
Jag behövde bara att världen skulle se det också
Att världen skulle ge mig chansen att visa vad jag kunde åstadkomma med rätt stöd och förståelse från mina nära
Skapa en unik ansiktsmask och låt kreativiteten flöda på vår pappaträff! Njut av fika och gott sällskap med andra pappor och barn – det kommer definitivt bli en rolig och minnesvärd upplevelse!