Nasrin Mohamoud, Micheal Korsgren & Alexander Josefsson

Varför talar vi aldrig om orten som vacker? 

Det är frågan som utmynnat till en tolkning av texten Rosa himmel skriven av Jonathan Johansson. Vårt bidrag till vårsalongen är en kortfilm och bildsättning av en dikt skriven av Nasrin Mohamoud som lyfter fram en personlig blick på Skärholmen. I denna text är den rosa himlen en metafor för en idyll med dunkla fasader. Ett sätt att visa en mer mångfacetterad bild av en plats vars negativa skildringar ofta får styra agendan. Detta är Nasrins personliga skildring av den plats hon kallar hem – Skärholmen.

Följ gärna: @rosaorten på Instagram

Text till Rosa himmel:
Rosa himmel
Där miljonerna blev till misslyckade projekt.
Men himlen förblir perfekt.
Här är det rosa himmel – över betonghusen.
En rosa himmel över de cirkulerande blåljusen.
Rosa himmel över de som kämpar och sliter.
Rosa himmel över de som lämnar och sviker.
Samma himmel, endast 22 minuter bort.
Ändå komponeras skildringar av en annan sort.
Om en rosa himmel som förkroppsligar stadens idyller.
Ett narrativ som förorterna knappast uppfyller.
I orten finns väl inga smultronställen?
Trots att den rosa himlen även når hit på kvällen.
För vem skriver låtar om det?

Om den rosa himlen över vårbergstoppen.
Den rosa himlen över de nattliga mälardoppen.
Om rosa himmel över lycka och misärer.
Samma himmel över soc-bidrag och proletärer.
Vi har rosa himmel över klasskillnad och lönegap.
En rosa himmel över en fet gemenskap.
Det är rosa himmel – och en plats full av visionärer.
vårdarbetare, entreprenörer, kuratorer, och konstnärer.
Rosa himmel och musik som flödar från balkongerna.
Rosa himmel över är de högljudda nattliga sångerna
Här lyser den rosa himmel över perennerna i parken,
samma himmel över spåren av solrosfrön på marken.

Rosa himmel – pryder väggen hemma hos min vän.
Ni vet hon med dem gröna ögonen.
Rosa himmel, rosa himmel igen..